Idag när vi var i skolan började vi som vanligt prata om någon flicka från paralellklassen. Har nu ingen betydelse vem det var eller vad det var vi sa, men denhär gången talade vi inte ens skit. Vi talade bara nåt normalt, och så var det en av mina kompisar som sa typ "sluta prata om henne" eller liknande. Nu vill jag bara säga; jag klandrar inte henne för att ha sagt det, hon ville vara snäll osv, det var helt rätt sagt. Men... I vår skola är det verkligen så att alla pratar skit. Alla. Och dom pratar om alla. Jag kan ärligt säga att det inte finns många som är såna som jag inte talar/talat om. Dom finns, men det är inte många.
Jag började bara tänka efter dendär kommentaren. På hur mycket man faktiskt pratar illa om varann. På hur det har effekt på den man talar om. På varför man talar illa om andra. Men jag har väldigt mixade svar på dom frågorna. Jag själv är väldigt van vid skitprat. Har man gått i Muncca sedan lågstadiet är man van, så är det bara. Och jag bryr mig faktiskt inte mer. Om man t.ex. tar 9e klassisterna i min skola så vet jag (eller antar iallafall) att typ 50-75% har pratat skit om mig eller har något emot mig. Och jag vet att det pratas hela tiden, men jag bryr mig bara inte. Förstås jag skulle bli sårad om nån som jag ansåg vara min vän pratade illa om mig konstant, men jag menar nu sånhänt vardagligt onödigt som människor talar om. Jag anser helt enkelt att jag är tillräckligt stark att ta det som det är.
Men däremot vet jag inte riktigt varför jag själv pratar om andra. Oftast påstår man att det är ens egna svagheter som orsakar att man måste kränka andra, men jag ser inte saken så. Jag pratar helt enkelt för att jag tycker att det ibland är kul (ja jag vet att det är fel) och för att jag har så mycket åsikter inom mig att jag måste få dela med mig. Jag hatar dom mänskorna som inbillar sig att man kan göra världen en massa bättre genom att tala mindre illa om folk och att vara snäll mot alla hela tiden. Såna människor känner ju liksom inte så inom sig påriktigt, det förstår ju vem som helst. Det är just såna människor i min skola t.ex. som jag börjat tala om, för jag orkar inte höra på dom jämt så "glada" personerna. Världen är väl tillräckligt stor för att rymma allas personligheter? Just a thought...
Vad tycker ni om skitprat? Är det verkligen så allvarligt som människor tycker? Kommentera, fast anonymt om ni inte vill ha era personliga åsikter kopplade till er själva! Och kom ihåg att inte ta allt så seriöst alltid ! Chilla once in a while:)! Och om ni märker att ni är med om mycket skitprat mot er själv, fundera över vem ni är med. För fast alla pratar skit kommer alla inte att prata skit om er, man måste bara hitta rätt personer:)! Ta hand om er!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti